Eftersom du igår bestämde att "go public" om våra familjeproblem och berätta vilken stor besvikelse vi är för dig och hur illa vi har behandlat dig så tänker jag göra precis samma sak mot dig.

Det du skrev igår sårade mig. Förstår inte hur du kan skriva något sånt.
Våra föräldrar behandlar oss väl. De är bra människor. De ger oss mat, tak över huvudet, hjälp om vi behöver det och de har till och med hjälp dig när du behövde pengar till din häst även då du inte förtjäna det.
Pappa kastade inte ut dig ur huset han sa att du måste flytta för du
1. Betalar inte hyra. Pappa var mer eller mindre tvungen att tvinga pengarna ur dig. 800 är inte mycket för hyra. Det är ingenting. Även så verkade du ha stora problem att betala in de varje månad.
2. Du gick hemma hela dagarna och gjorde ingenting. När pappa kommer hem efter att varit hemifrån 12 timmar var han tvungen att dammsuga, ta hand om disken och rensa kattlådorna. Vilket du enkelt hade kunnat göra innan han kom hem. Okej du fick ett jobb senare, Men du var fortfarande hemma innan pappa och du jobbade mindre timmar.

Fakta:
1. Att du piercingar och tatueringar är inte anledning till att han bad dig flytta.
2. Att du hoppa av skolan är inte en anledning till att han bad dig flytta.
3. Att du inte har körkort är inte en anledning till att han bad dig flytta.
4. Att du är lat och arrogant och inte betala din hyra är anledningar till varför han ville ha dig ut ur lägenheten.

Nu bor du hos din pojkvän, som dessutom fortfarande bor hemma och du berättar hur underbara dem är och hur väl dem behandlar dig. Det är kanske för att dem vet inte hela sanningen, Dem vet bara de du berättat. De har inte vuxit upp med dig. Du har inte stulit och ljugit och betett dig som en total barnunge framför dem. Dem har bara sett den snälla roliga person som du kan vara. De har inte varit med om den resan med dig som vi har. De vet ingenting om dig.

Och nu skriver du att de ska bli så skönt att inte behöva "gå till de gamla stället" och hämta din post. Vi har bett dig i flera månader att byta adress och lämna nyckeln. Vi har också bett dig hundratals gånger att komma hem och diskutera detta så de kan lösas. Men du vägrar, som du alltid gör när ett problem uppstår. Du flyr. Hur länge ska du springa från dina problem?
De måste vara så skönt att kunna skylla allt på oss. Du kan ju aldrig göra fel, nej... "inte en enda gång frågar dem hur jag mår, var jag är" - du frågar aldrig hur vi mår, hur detta kanske har påverkat oss. Har du någonsin tänkt på våra känslor? Jag tror inte de, För allt du bryr dig om är dig själv och dina känslor. Hur jävla många chanser behöver du innan du växer upp och beter dig som en vuxen människa som kan ta ansvar?

Du är min såkallade syster. Den enda perfekta människan på vår planet jorden, who can't do no wrong.